Idag var det loppis i Vika! En återkommande favorit som firade 10-års jubileum. Fast för oss loppistokiga är det ju jubileum och feststämning varje gång det är barnloppis så jag vet inte om det var någon mer än dem tappra, hårt arbetande arrangörerna som märkte av detta. Vilken prestation! I ett decennium har de vikt kläder, sorterat skor, burit leksaker för att vi tokiga entusiaster ska få riva runt i några timmar. Att städa efter ett gäng halvvilda 2-åringar känns som en lätt match i jämförelse med detta.
Så är det då äntligen dags! Alla väntar förväntansfullt och spänt långt innan öppning. Vilka fynd kan man tänkas göra? Stämningen är så där härligt på topp! Dörrarna öppnas... och det blir... kaos, men ett häftigt, galet kaos med skratt och fniss. Mammor, pappor, barn, far-och morföräldrar kastar sig handlöst fram bland drivor kläder och allehanda prylar. Ljudnivån är öronbedövande och värmen stiger snabbt. Till en början ett försiktigt försynt tittande i klädhögarna till att inom loppet av några sekunder övergå till ett frenetiskt rivande och slitande. En kort paus, ett fynd tar plats i den blygsamma shoppingbagen - IKEAkassen. Fyndet blir en seger, en vinst i denna jättetombola och spelberoendet är ett faktum. Inom loppet av några timmar är shoppinghysterin över. Glada, nöjda och några hundralappar fattigare åker vi hem för att genast längta efter nästa loppis. Nej förresten, jag tar tillbaka det där med fattig. Egentligen har jag ju inte förlorat några pengar på den här shoppingturen, jag har istället tjänat en hel drös trots att landets alla ekonomer vill motbevisa mig på den punkten så vidhåller jag att tjäna är rätt definition. För med min teori betyder det att det alltid kommer att finnas en slant över till nya loppisfynd. Jag blir rik! Stenrik! Wow! När är nästa loppis? I morgon! Toppen! Här ska det tjänas pengar!
Vi syns i Säter!
